Idag är det två år sen pappa lämnade oss. Men jag kan fortfarande inte förstå att han inte är hos oss längre fast det gått så lång tid. Livet är fruktansvärt orättvist. Min pappa var nog bland den snällaste människan! Han kunde fixa allt, var så glad och visade alltid så mycket kärlek.. För mycket ibland, tyckte jag då :).. Men nu hade jag gjort vad som helst bara för den där kramen eller för tjatet. Han fattas så himla mycket! Min familj har blivit bestulen på en stor huvudperson! Känns alltid alltid som att han fattas!
Jag är glad för allt det han gav mej, och en liten bit av mej är pappa och det finns så mycket minnen som jag alltid kommer ha kvar. Fy fan för sjukdom & ohälsa!
Saknar dig pappa <3
Har inte lust alls att gå till jobbet om en stund. Känner mig helt överkörd idag! Men ikväll åker jag ut till Sandviken för mys med den lilla familjen.
